principerna
*Beordringen a en sahabi utgör inget bevis.
När en sahabi säger min as sunnah så pekar denne mot att sunnahn är så här.
''det är från sunnah att be bakom en imam som ber fullständigt att be fullständigt om man är resande''
När en sahabi sa något som hände förut så gav det en indikation på att det var nåt som profeten alaihi salam gjorde. Men måste profeten ha funnits för att de utförs?
Principen: De som utförs vid profeten alaihi salams tid ugör ett bevis.
När vi går tillbaka till händelser i en diskussion så använder vi oss av principer och bör hänvisa till de.
1. Dom.
2. Majoriteten har rätten.
3. Ingen dom ges till det udda och ickevanliga
och i dessa punkter nämns en princip.
Poängen finns i det generella ordvalet och inte den inskränkta specifika
poängen finns i ordföljden, betydelsen och inte i anledningen. ex: ett folk kommer till profeten saw och säger att vi har inte mkt vatten emd oss av detta sötvatten och om vi gör wudu av sötvattnet så kommer vi inte att ha kvar mycket att dricka så är det okej att göra wudu med saltvattnet? Då säger profeten alaihi salam att saltvattnet är rent och att dess djur är halal.
Och inte att de måste ske i samma typ av situation som personerna, i allmänhet så är saltvattnet i sig renande och dess vatten är halal och detta är betydelsen som tas ur hadithen.
amr b rabiah såg profeten alaihi salam be på sitt riddjur i det hållet som djuret var vänt mot..
abi dawud från anas b malik: När han var på resa och ville utföra nawafil så vände han sitt riddjur mot qiblah och utförde bönen mot qiblas håll (al albani anser den vara sahih i sahih abi dawud)
Här kommer vi in på diskussionen om profeten saw frivilla böner på riddjur och om domarna där;
Rekommenderade böner måste inte bes stående får vi veta av dessa hadither.
Imam ahmad och shafiiyah anser att man måste börja sin takbir mot qibla och påbörja bönen åt det hållet.
Majoriteten av dem lärda, as a'di, muqbil, al albani anser att det inte krävs att man gör takbir mot qibla först. Utan mustahabb att man vänder de mot qiblah och gör takbir innan man vänder det tillbaka mot hållet innan.
Men inget bevis finns i att de är wajib.
För att de ska va wajib så krävs det en order, att profeten alaihi salam gjorde så tyder på rekommendation.
ibn hazm och dawud ad dhahiri är dhahiriyyah och ahlu dhahir.
De nämner att be nawafil gående är endast tillåtet vid fruktan för sitt liv, men den som kan vända sig mot qibla ber mot qibla och de enda som undantagits denna situation är:
Sista punkten: vi finner att hadithen som nämnts att´;